Natell.se

Kattstatus

Evas katthem

Hittekatter i fokus

Sverak ID-märkning

Stockholms katthem





Kattpappa jamar


2015-08-04

Sydsvenskan raljant om hemlösa katter

För några dagar sedan skrev jag om lejonet Cecil på den här sidan. Sedan dess har reaktioner i både sociala och vanliga medier fortgått och nu har mängder av människor engagerat sig i saken. I New York har till och med Empire State Building använts som filmduk för att projicera en film om utrotningshotade djur, däribland lejonet Cecil.

Idag läste jag en krönika av en medarbetare på Sydsvenska Dagbladets kulturredaktion om Cecil och den pågående debatten. Skribenten menade att jakten och det sätt som just det här lejonet dödades på var förfärlig, men fortsatte med:

”Men är det inte också något som är skevt med reaktionerna? Visst är det bra att troféjakt uppmärksammas, särskilt när lejonpopulationen i Afrika blir mindre och mindre för varje år. Men ändå. … När jag tar del av reaktionerna får jag samma känsla som när jag ser någon förening för förvildade katter skramla med sin bössa utanför Coop – samtidigt som en tiggare sitter på knä med sin kopp. Med det sagt: RIP Cecil.”

(Läs hela texten här om du vill: http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/lejon-ar-ju-ocksa-manskor/)

Var och en har förstås rätt till sin åsikt, men det finns två grava fel i detta resonemang och plumpa påhopp. Till att börja med är inte troféjakten någon småsak. Den så kallade jakten är osmaklig och vad värre är: den bedrivs, som skribenten visserligen också noterar, på djur som är utrotningshotade. Det är illa nog med jakt som bedrivs på noshörningar, elefanter och tigrar för att sälja kroppsdelar till vidskepliga asiater. Människor som borde förstå bättre bör inte betala en halv miljon för att åka till Afrika och för nöjes skull ha ihjäl några av världens kanske vackraste och mest symbolladdade däggdjur. Kan vi med Cecils död få bukt med det här problemet, kanske genom att (äntligen!) göra storviltjakten omodern, är mycket vunnet. Det här är inget att mer eller mindre förtäckt raljera över eller bagatellisera på det sätt skribenten gör.

Det andra felet är naturligtvis textens avslutning. När man författar en krönika är det inte så noga med sanningshalten i detaljerna – det är budskapet, resonemanget och den språkliga stilen som är det viktiga. Eftersom en krönika är kort är det viktigare att sammanhang förmedlas och förtydligas än att allt är absolut korrekt återgivet. Det kan därför inte sägas vara en slump att skribenten avslutar med att ställa tiggares situation mot hemlösa katters – han ville göra kontrasten så stor som möjligt.

Krönikans avslutning hade varit omöjlig om han hade ställt tiggarna mot en insamling för Cancerfonden. Amnesty hade knappast fungerat heller. Inte heller Frälsningsarméns ”håll grytan kokande”-kampanj. Han vågade inte ens drista sig till att skriva om det lokala fotbollslagets ungdomssektions insamling för en konstgjord gräsmatta. Nej, det som gav allra, allra störst effekt, alltså det som betydde allra, allra minst, var katter och deras beskyddare, som vid insamlingar nästan uteslutande är kvinnor.

Kvinnor och katter är tydligen det som man lättast kan klanka ned på och raljera över i en av Sveriges högst ansedda tidningar. För mig för detta tankarna till 1600- och 1700-talens häxprocesser, men helt oavsett associationsbanor är det en problematisk kultursyn som ges uttryck för när man ställer en god sak mot en annan god sak. Det är ett första steg mot att dela upp världens invånare (människor och djur), alltså ett steg mot diskriminering och rasism.

Jag har själv jobbat med mångkulturfrågor och visst är det synd om romerna som blivit utkastade från sitt land och tvingas tigga ihop pengar till brödfödan, men det hindrar inte att det är synd om de hundra tusen katter som varje år svälter till döds eller fryser ihjäl i Sverige på grund av tandlös lagstiftning (läs: vi saknar ett förbud mot fritt gående fertila katter).

Att bete sig på det här sättet på en kulturredaktion är skamligt och jag kan bara hoppas att Sydsvenskan ber om ursäkt och i veckan inför ett reportage om de hemslösa katternas situation och det digra arbete som bedrivs av ideella krafter.






| |




mina sidor

Du är inte inloggad. Vill du vara med, helt gratis? Klicka på "Bli medlem"!
Namn:
Lösen:

   
Bli medlem    Glömt lösenordet?
 

Resultat från sökning

 

Tipsa en vän!

Tipsa gärna dina vänner om Natell.se!
Din väns namn:
Din väns epost:
Ditt namn:


 
Kattstatus

Akutgruppen

Djurskyddet Sverige

Kattkommando Syd

Kattjouren

Natell.se